2 0 1 5

 
 Tvåtusenfemton har varit året då jag gick från att vara ganska vilse, något trasig och mycket trött till att hel igen. Det var nästan tre år sedan jag bestämde mig för att styra in på den friska vägen efter ett par tuffa år när anorexia och depression hade makten över mig. Jag har dessutom varit normalviktig och "friskförklarad" i 2,5 år! MEN trots detta så var det inte förrän 2015 jag faktiskt kan säga att jag har blivit helt återhämtad.  Kanske beror detta på att det faktiskt tog så lång tid för kroppen att repa sig efter min misshandel av den, kanske beror detta på att mycket energi fortfarande gick åt för att fightas mot kvarhängande hjärnspöken, eller kanske på något helt annat. Allt jag vet är att jag har varit på rätt väg länge, och även om vägen inte har varit spikrak så har den nästan oavbrutet gått uppåt, huvudet är friskt och tankarna stabila, och nu är även orken på normal nivå igen. Äntligen är jag samma spralliga, virriga galenpanna som förrut! Fast nu med lite mer vishet och erfarenhet i bagaget...
 
 2015 var inte året av omvälvande förändringar och dramatiska händelser. Det har varit ett ganska lugnt år med mycket jobb, pluggande och stabilitet. Lite förändringar har såklart skett, både bra och dåliga, några av dem kommer jag avhandla i denna årsammanfattning och några av dem kommer jag utesluta. Hur som helst så tycker jag att året som varit, har varit ett förhållandevis bra år. Ett år med mycket trygghet, rutin och självacceptans. Ett år då jag har haft tid att reflektera och landa i mig själv.
 

Trots att året inte fick den bästa starten, med hög feber på både nyårsnatten och nyårsdagen och katten min som blev påkörd bara några veckor efter årsskiftet, så blev jag vårpirrig när ljuset kom! Hade energi ut i fingertopparna och tog mig tid till att skapa, vandra, rida och träffa mina käraste. Var även i idre med pojkvännens enorma familj i en vecka och åkte snowboard och skidor och hade det ganska skoj, trots att sjukan fortfarande hängde med och jag hade feber halva veckan... Jag påbörjade senare Komvux och var i början så stressad över detta. Men efter lite om och men så bestämde mig för att hoppa av någon kurs och inte pressa mig själv för hårt helt enkelt. Detta resulterade med ett C i Svenska 1, ett betyg jag kände mig helt nöjd med, med tanke på min minimala ansträngning. Var även ute och festade en del, och hade egentligen ingen ro i kroppen. Vardagen gick inte så bra, och skolarbetet blev nästan aldrig inlämnat i tid. Men jag fokuserade på annat och var ganska glad ändå.. 
Fyllde dessutom tjugo och bjöd hem en hel drös med vänner! Bjöd på chocolate chip cookies och var yr av eurfori över att vara omgiven av exakt alla jag tyckte om!! Stort tack till alla som kom, och gjorde min tjugoårsdag till den absolut bästa födelsedagen genom tiderna. ♥
 
Sen kom sommaren, den kallaste sommaren någonsin, och jag bestämde mig något motvilligt för att söka jobb.
Vikarierade på ett LSS-boende och trots att jag inte var direkt eld och lågor till att börja med så tog det inte lång tid tills jag trivdes bra där. Jag tog alla timmar jag kunde få! Här började jag få ordning på livet igen och energinivån var så bra som den bara kunde! Orkade jobba heltid, träffa vänner och familj, träna, gå på fester och ta hand om mig själv utan några problem. Jag kände jag hur allt helt plötsligt bara föll på plats!
(Hade egentligen också köpt biljett till Emmaboda-festivalen men bestämde mig pga pengabrist att stanna hemma. Sörjer fortfarande lite över detta, speciellt när jag hör alla Sacks historier om festival-veckan i skogen, men jag passade på att jobba lite extra och egentligen så känner jag ingen ånger. Det var rätt beslut att stanna hemma, med tanke på att jag fick möjlighet att arbeta mer och kunde spara mina sista korvören till den kommande resan. Men ni kanske kan se att jag faktiskt är lite bitter ändå..)
I samma veva träffade jag dessutom de två filurerna som skulle komma att bli mina allra närmsta vänner längre fram. Helt sjukt egentligen att vi inte ens har känt varandra i ett år.. Numera träffas vi flera gånger i veckan och de vet alla mina innersta hemligheter! Är så tacksam över att ha så fina kompisar som alltid ställer upp för mig och aldrig misslyckas med att få mig att le. ♥

I slutet på sommaren reste jag och pojkvännen till turkiet med två andra fina vänner. Det blev en resa jag sent kommer glömma, med galna nätter, ännu galnare hetta och så himla mycket kärlek. Höjdpunkten var när vi dök med tuber en dag och var ute med en båt från morgon till kväll! Sista dagen tillbringade vi på ett all-inclusive hotell, där en vän jobbade hela säsongen och frossade i god mat och slappade i hotellets solstolar. Lite deppiga var vi över att snart åka hem och ganska rejält trötta efter att ha tillbringat natten på ett helt vrickat festställe som såg ut som något tagit ur en film (obs att vi även fick åka limusin hem. Yep, vi kände oss som filmstjärnor för en natt.) men bestämde oss för att testa på en hinderbana ute i vattnet, Whipe out, och skrattade så vi grät.. Kom hem lite brunare och en hel massa festliga minnen rikare!

Resan till Turkiet blev dock inte årets enda utlands-resa för min del. Utan i slutet av Oktober så tog jag och pappa flyget till NEW YORK! Pappa hade nämligen anmält sig till New york marathon och fick faktiskt en plats till slut, men eftersom att ingen annan i familjen var direkt intresserade av att följa med (??!) så offrade jag mig...! Det var min första gång någonsin i USA, och även om mina förväntningar faktiskt inte var skyhöga så uppfyllde staden varenda en med råge! New York City... Staden som aldrig sover, the big apple, tack för den här gången, och vi lär ses igen! 
Vi gjorde alla de vanliga turistgrejerna som att åka ut till liberty- och ellis-island, kolla ut över staden i toppen av en av dess högsta skyskrapor, äta hamburgare (veggie sådan) ovanför times-square och kika ner på människorna som myllrade som myror nedanför oss och bli bländade av de färgglada reklamskyltarna... Men vi fick också tid att bara vandra omkring och insupa stadens atsmofär, prata med New Yorkare och få lite kvalitetstid tillsammans, pappa och jag. 
Att vi dessutom lyckades pricka in Halloween gjorde ju inte saken sämre! Staden var pyntad till bristningsgränsen med enorma pumpor, spindelnät och vålnader och när det var dags så hade hela new yorks befolkning utklädnader på sig, den ena mer spektakulär än den andra!
Oj oj oj vad ni kan vänta er bildbomber från denna resan i framtiden!


I september gick jag och Sack på lägenhetsvisning och strax efter det fick vi veta att vi kunde flytta in i November!! Jag var så himla glad över detta, för jag har längtat efter en egen liten koja så länge. Dessutom så kunde Sack och jag äntligen ta vårt förhållande från partners- till sambos! Ett av mina krav var såklart att husdjur skulle vara tillåtet, och jag började genast leta efter en passande livskamrat på blocket.. ♥
Åkte till Göteborg för att ha möte med tidningen som jag illustrerar till och gick en kortis på bokmässan. Umgicks en del med kompisar och shoppade inredning till sparkontot skrek tomt. Började på ännu ett jobb, på en skola från samma arbetsgivare som LSS-boendet, och trappade upp takten på Komvux!  
När jag kom hem från New york resan så var det äntligen dax att flytta in, och det pirrade i hela mig av iver för att omvandla den tomma lägenheten, som fortfarande svagt nymålat och hade flyttlådor staplade på varandra i varje hörn, till ett HEM.. ♥
Det tog inte lång tid tills det började se riktigt mysigt ut där, och det gick inte lång tid förrän jag började kalla vår lilla lägenhet för hemma. Men riktigt hemtrevligt tycker jag inte det blev förrän lilla Hedwig flyttade in och fyllde varenda vrå med bus!
Hade vänner över varenda dag i början och Elinsoley och Beccy crashade här i väntan på tillgång till deras egna lägenhet. Vi lagade också en riktig brakmiddag en dag för att fira Elinsoley på hennes födelsedag, med saffransrisotto, handskalade räkor och chokladpannacotta!!! 
Hösten brukar ju vanligvis vara min dystraste tid.. Mörkret som faller på och grönskan som sakta dör brukar ha den inverkan på mig. Men i år så har hösten varit en glädjens tid! Med flytten, New yorkresan och kattungen som kom in i våra liv så hamnade hösten på första plats av alla säsonger detta året! Jag klagar icke kan jag ju tala om för er. Det är första gången på länge jag genomlevt en höst med ett leende på läpparna och glädje i bröstet.. 
 
Julen kom och gick blixtsnabbt... Älskar ju julmyset så himla mycket, men i år hade jag varken speciellt mycket tid för varken pyssel eller bakning... Dessutom så var det trist väder när julafton tillslut kom, med ungefär samma tempratur som det varit på midsommar detta året?! (Detta skrämmer mig lite ur klimatsynpunkt, vart är världen på väg??) Men lite julstämning infann sig allt i själen tillslut och jag firade en mysig jul hemma hos mina föräldrar, med hela tjocka släkten på besök! Lillkusinen Lovisa var kvällens lilla prinsessa i sin klarröda klänning och sprang omkring och höll låda!
Hedwig fick lika många julklappar som jag av familjen och hon verkade nöjd över sin nya hög med leksaker. Jag var också nöjd med mina klappar, både dem jag fick och dem jag gav. Fick bla ett presentkort på flera tusenlappar till Ikea, som jag blev lite extra exited about, då det betyder att de sista pinalerna snart kan inhandlas till lägenheten!!
 
Vi fick dock ett par (2-3?) dagar med snö, jag och Elinsoley kunde inte hålla oss utan sprang ut mitt i natten och gjorde snöänglar när vi såg de stunga flingorna falla! Även efter jul frös det på litegranna, och vi fick några nätter med gnistrande frost och bitande kyla. 
Firade nyår med de några favoritpersoner och blev bjuden på en smarrig middag, i en lägenhet överröst med glitter! Sedan åkte vi vidare till en större fest, vilket började så bra det kunde men slutade tyvärr med lite sura miner. Jag var faktiskt inte heller så glad pga taxin kom kl 4 (!!) på morgonen, flera timmar efter festen dött och huvudvärken dunkade.. Men trots att jag gärna hade kunnat vara utan allt drama, så tycker jag att allt att tvåtusenfemtons nyårsafton blev en bra sådan och ett festligt avslut på året!
 
Nu väntar jag bara på att se vad 2016 kan tänkas bjuda på... Förhoppningsvis blir det ett härligt år, med mycket skapande, pojkvänsmys, bästisskratt, solsken, kattbus, och annat jag tycker om. Tack för allt 2015. Nu är jag redo för ett nytt år!
 
 


Kommentarer
Postat av: Daniella Chanelle

det är så fint att få följa dig nu när man liksom har följt dig "från början" med tidigare bloggar. Att du blev frisk och mår bra och liksom för mig inspirerar till att bli frisk med.

<3

Svar: Du anar inte hur glad detta gör mig att få läsa. Om jag kan inspirera någon, om så bara en enda, att ta sig ur det helvete som ätstörningar är så känns det verkligen helt fantastiskt! Det uppmuntrar mig dessutom till att våga skriva mer om mina psykiska svårigheter här, då det alltid är lika läskigt att dela med sig av. Tack för dina snälla ord. Jag hoppas att allt går på rätt väg för dig. Och kom ihåg, det är ingen lätt väg. Men det går!!
Linnéa Elisabeth Johansson

2016-01-07 @ 22:46:59
URL: http://vapenbroder.blogg.se/
Postat av: ISA

jag vill typ gråta av första stycket för jag blir sp jävla stolt. Vet hur svårt detta är och du har klarat det. du har fan klarat det<3

Svar: Blev nästan lite rörd när jag läste detta... <3 Och du har rätt, detta är faktiskt en av de tillfällen då det är rättfärdigat att vara självgod. Jag är rätt grym som klarade det!! Och jag som trodde att jag var en av dem som aldrig blir frisk.. Men här är jag idag. Minst 20 kg tyngre och så jävla mycket lyckligare!! Styrka och kärlek till dig 💗
Linnéa Elisabeth Johansson

2016-01-09 @ 20:05:22
URL: http://isabyl.devote.se
Postat av: spetsflickan

Vilken resa och vilket fantastiskt vackert inlägg och år du verkar ha haft!! <3 Superinspirerande att läsa

Svar: Kärlek till dig ♥
Linnéa Elisabeth Johansson

2016-01-10 @ 09:02:37
URL: http://spetsflickans.blogg.se
Postat av: Glitter

Du gjorde det. Det gör mig så glad att läsa att 2015 för dig blev året du landade på riktigt i friskheten. Så härligt att höra att du känner dig helt återhämtad nu. Det är viktigt att få läsa det, du ger mig- och säkert många andra som läser och som också har långt kvar- hopp!

Fan vad bra du är!
Tack<3

Svar: Det känns fantastiskt fint att kunna vara en källa till inspiration för dig, som många andra, som sitter fast i det där träsket och kämpar ta er upp till ytan. All eloge till dig och de andra, det inte en rolig väg, och jag hade inte velat göra om det! Men SÅ JÄVLA värt det. Att du bara hittat viljan till att BLI FRISK, gör halva striden redan vunnen! Du är himla stark, det kan/får du inte förneka. Med vilja (och lite hopp) kan man krossa berg!
Linnéa Elisabeth Johansson

2016-01-20 @ 05:36:54
URL: http://glitterlila.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: