9/7



Det har varit klibbande, kvävande varmt de senaste dagarna. Luften är kvalmig och jag svettas hela tiden. Inte konstigt att jag både har svårt att andas och att sova just nu! Vädret har gjort mig på underligt humör, jag är tung i kroppen och hjärnan är trögare än aldrig förr. Det känns som att blodet rinner alldeles för långsamt i ådrorna.. 

Jag är på ganska dåligt humör, det kan jag erkänna. Men ändå, efter lite begrundan och letande så hittade jag något mer därinne: Nämligen tacksamhet. Hur kan man vara tacksam över obehagligt väder och ett trött huvud undrar ni? Jo jag ska förklara. Om vi tittar två år tillbaka i tiden så hade lite värme varit mitt minsta problem. Då, förr i tiden, så vaknade jag varenda dag med en klump i magen och mörka tankar. Då styrdes jag av självhat och tankar på mat. Min kropp var så nedbruten att jag ständigt frös, trots värmeböljor och solsken. Varenda dag var en kamp och jag räknade timmarna, minuterna, sekunderna tills det äntligen blev natt igen så jag kunde få försvinna in i sömnen och äntligen befrias från den riktiga, så jävla smärtsamma världen i några timmar. För två år sedan ville jag inte ens leva.

Därför är jag obeskrivligt tacksam över att idag, i just denna sekund så är mitt största problem något så trivalt som lite värme. Det handlar inte längre om att kämpa sig genom dag efter dag utan numera är livet simpelt och lätt att leva. Jag har ett endaste pyttelitet problem bleknar ihop till exakt ingenting om man jämför med de massiva, tunga problem som ligger bakom mig. Det är i bland annat sånna här stunder, när jag är grinig över tryckande värme och tillfällig orkelöshet, som jag paradoxalt nog inser att jag är lycklig. 


Kommentarer
Postat av: Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ

Jag är så glad att du kommit framåt med ditt kämpande.

2014-07-10 @ 08:45:23
URL: http://sessie.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: