i ett iskallt Ikealand

 
 
Utanför dörrarna drar sommaren sin sista suck. Regndroppar faller och himlavalvet ohjälpligt täckt av grått. Hösten är alldeles runt hörnet och jag vet inte hur jag ska ta det. Att vara ett sommarbarn när mörkret faller och höstdepressionen börjar röra på sig innanför revbenen är svårt.

Jag vet inte hur jag ska klara av det.

Ännu finns det ju lite hopp... Dagarna har inte hunnit bli speciellt korta än och naturen kommer snart att brinna i klara färger. Än förknippar jag blöta dagar med mys och inte dödslängtan. Men tanken på att skuggorna och demonerna som gömmer sig i höstrusket snart är här nu, så nära att de nästan kan bita mig i fingrarna om jag sträcker ut handen, gör mig rädd. Helt jäkla vettskrämd!

Tre vita piller varje morgon. De ska hjälpa mig när bristen på ljus får mig att vilja ge upp. Det är vad läkarna har lovat. Jag sväljer ner dem tillsammans med stora klunkar vatten medans jag blundar och hoppas att den beska smaken de lämnar efter sig snart ska försvinna. En i taget, en efter en.

Snälla, låt denna höst bli mer uthärdlig än den förra..?


Kommentarer
Postat av: Mia Olsen

Som en beskrivning av mig själv där...

Jag hoppas vi båda kan få något sånär ro i våra själar denna höst & vinter.

Svar: Det hoppas jag verkligen.. Såg dig för ett tag sedan btw! Utanför Willys ;)
Linnéa Elisabeth Johansson

2014-08-29 @ 21:49:40
URL: http://marslammet.blogg.se
Postat av: spetsflickan

Tack så hemskt mycket!! <3

2014-08-31 @ 00:12:45
URL: http://spetsflickans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: